Mamma

Alla hyllade sina mammor igår. Själv bävar jag för att jag måste hälsa på henne. Min mamma är egocentrerad, rasistisk i sina tankegångar, lättupprörd och tror inte på NPH-diagnoser. Hon förnekar helt att jag har problem och när jag tar upp min trötthet säger hon att ”det är bara att köra på en växel till” eller ”alla ensamstående mammor är trötta”. Jag har inget stöd av min mamma, och att vara med henne dränerar mig helt på energi. Jag får hela tiden bita mig i tungan för att inte bara explodera. Jag och min syster är helt överens i den frågan.
Min mamma lägger över en hel del ansvar på min pappa som har det jobbigt med en blodpropp i benet, dessutom tror jag att det är av honom jag har ärvt min bipolaritet ifrån. Han har det också jobbigt med mamma, hon hackar ständigt på honom och han försöker försvara sig så gott det går. Det gör ont i mig när hon brusar upp så fort han säger något. Dessutom har hon aldrig fel, även om jag kan påvisa att jag har rätt. I så fall har hon ändå lite rätt för ”så var det minsann förr”.
När jag och min mamma är på stan skäms jag för att hon högljutt kan ha åsikter om folk som står i kön framför henne, och även om kassapersonalen.
Jag avundas er som har stöd från er familj och särskilt då era mammor. Krama om era mammor extra, även andra dagar än mors dag.

Nya mediciner…

Pratade ju med min fina sköterska härom dagen. Jag tog upp ångest och låga dagar. Hon kontrade med medicin. Så läkaren skrev ut atarax och sertralin. Det ena lugnar, om jag inte kan sova eller känner mig orolig av andra orsaker, det andra drar mig förhoppningsvis upp ur leran de dagar jag är där. 

Syrran undrade i somras om jag inte behövde en dosett, men jag skrattade bort det då. Nu kanske jag behöver det, då det snart blir svårt att hålla reda på medicinerna.

Känner mig som en gammal tant.

Sjuksköterskekontakt

Det är vad alla borde ha, i alla fall alla med en psykisk ohälsa. Jag har precis träffat henne och hon är medkännande, förstående och tar allt jag säger på ett bra sätt. Hon fångar alla känslor, ger mig tips på hur jag ska förhålla mig till allt och ger mig cred när jag gör något bra och följer rutinerna.

Hon förklarar vikten av att hålla rutinerna, även om jag mår sämre. Vi diskuterar även läkemedel, biverkningar och vad som är min sjukdom och vad som kanske mer är min personlighet.

Personlighet, det är inte längre så lätt att särskilja vad som är vad. När det gäller allt annat kring min sjukdom har jag en väldigt bra insikt jämfört med andra med valfri psykisk ohälsa. Jag vet ganska precis vad som händer i min kropp och vad jag ska göra för att må bra och vad jag kanske inte ska göra.

Jag vet också vad man har rätt till. Man har rätt att må så bra man kan med det hjälpmedel som finns. Jag vet att jag, eftersom jag ibland har svårt att somna och ligger och vrider mig, har rätt till något bra läkemedel som gör att jag kan somna på kvällen. Jag kanske också har rätt till någon behovsmedicinering mot de ångestperioder jag har. Eftersom jag arbetar inom vården, vet jag det mesta om biverkningar, bipacksedlar och hur man ska förhålla sig till vid behovs-medicinering.

Jag har alltså fått Atarax utskrivet, och ska hämta ut en förpackning i morgon, troligen ska jag också hämta ut en förpackning Lamotrigin, så jag inte blir utan.

Jag har också fått mer bekräftat att jag fick min diagnos (och medicinering) innan jag blev ordentligt sjuk. Jag har alltså en lättare variant än så länge, men hade jag inte fått hjälp tidigt, hade jag antagligen blivit ordentligt sjuk. Jag känner med er som inte fått hjälp så snabbt och det har dragit ut på utredningar och liknande. Jag håller tummarna för att alla som behöver, får hjälp snabbare. Jag önskar också att jag kunde påverka så att husläkarna fick mer utbildning i varningtecknen för ångest, depressionstillstånd och liknande, så att fler får hjälp. Det är nog många som har ”IBS” och ”gastritproblem” som egentligen har ångest.

Hurra!

På tisdag kommer troligen särbon hem! Jag får antagligen hämta honom men det får gå. Toklängtar nu! 

Helgen har varit sådär, känt mig ganska asocial, och bara umgåtts korta stunder med folk. Cykla själv och vara hemma själv. Ibland är det det som funkar.

Ensam igen…

Dottern har åkt till sin pappa och hans nya flickvän. Särbon paddlar och kommer inte hem förrän nästa vecka någon gång. 

Känner mig ensam redan från början men jag orkar inte riktigt umgås med folk. Ringer dottern och det visar sig att hon och pappan och hans nya är och hälsar på hos min kompis, eller kanske skulle jag skriva ”kompis”. När jag och sambon separerade, och i all den skiten först lovade att dom inte skulle acceptera hans nya tjej, men sedan lik förbannat, blir kompisar med dem, och nästan slutar att höra av sig. Och när dom skickar en inbjudan till något födelsedagskalas, känner jag mig mest som en paria, någon som är helt utanför, och det är ingen större skillnad när hon och jag någon gång fikar.

Det handlar om en väninna som jag känt i 40 år, som vet allt, som varit med under tonårstrots och ungdomskärlekar. Nån som man berättat om första sexet för, som man varit osams med och man tjuvrökt med. Och sedermera har vi varit familjer som åkt på resor tillsammans. Allt det där är förstört nu. 

Och jag känner mig ensammast i hela världen… 

Biverkningar

Jag har tagit upp det där med biverkningar med min sjuksköterska.jag har problem med magen, eksem runt ögonen bland annat.

Jag får också ganska stora blåmärken, just nu har jag ett av de största jag har haft och för att kunna visa upp det så har jag tagit en bild.

Tilläggas ska att det nu har börjat gå tillbaka igen.

 

Igenkänning..

Lyssnat på psyket, ni vet, podden med Emmy Rasper. Den här gången var Cicci Wallin med. Hon har ADHD och OCD. Hon pratade lite om det där problemet med att göra tråkiga saker. Man skjuter upp saker och ting till morgondagen eller ännu längre fram om man kan. Städning till exempel. Jag har ofta dammråttor hemma, och oftast har jag inte plockat in den rena tvätten utan tar kläder direkt från torkställningen. Däremot har jag nu två dagar på raken gjort något mer roligt. Varit kreativ. Jag får inte längre utlopp för min kreativitet genom målning eller musik. Jag får utlopp för min kreativitet i köket. Jag tycker om att laga mat och är enligt särbon också ganska bra på det. Igår gjorde jag rabarbersaft och idag gjorde jag lemon curd. Mest för att se om jag kunde, och kanske en hel del också för att få höra att jag är bra. (Det där är något jag ska ge mig in i  vid något annat tillfälle. 

Precis på samma sätt har det varit att gå i skolan. Läxor är urtråkiga. Däremot gick det bra att läsa på konstskola och musikskola. 

I podden tog Cicci också upp det där problemet med att man helst ska ha ordning omkring sig för att må bra, men man är väldigt dålig på att fixa till den där ordningen. Städning är ju inte bara tråkigt. Det är svårt också. Man börjar plocka i ett hörn, ska bara gå och hämta nåt i ett annat hörn, hittar något intressant kanske en bunt med foton eller en gammal dagbok man vill läsa igenom. Då har man glömt bort det första hörnet. 

Måndagstrött

Ibland mår man bara bra. Kanske kickade igång lite på att jag inte sov så länge i fredagsnatt. Så i lördags kände jag att jag kunde göra 100 saker. Cykla några mil, diska, tvätta, laga mat och allt det där som friska människor gör ändå. Jag vet ju ändock att kroppen tar stryk av det, så det var bara att lugna ner sig efter cykelturen som blev av, och se en film och fika lite. Sedan var det ju mello i lördags kväll. Om inte dottern hade varit hos mig hade jag hoppat över det, men nu fick jag försöka att hålla ut ett par timmar. Kom i säng vid 11-tiden. Lyckades sova till 8 (!) och söndagen kom att bli kreativ söndag. Jag städade undan på köksbänken, kokte rabarbersaft, tvättade ett par tvättar, plockade lite i dotterns rum, fikade med föräldrarna och avslutade med ett ganska hårt cirkelfyspass. När jag kom hem åt jag lite lätt, och såg en film, ”The great escape” med bla Steve Mcqueen. En bra, spännande film. Tror att jag kickade igång lite tankar på kvällen och somnade inte förrän vid 11-halv 12 igår kväll, och väckarklockan ringde 6.30. Jag halvdog. Alltså helt matt i kroppen idag. Jättetrött helt enkelt. Drömt jättekonstigt också.

Hoppas på bättre sömn ikväll.

Matarg

Jag måste äta lite och ofta för att inte bli grinig och sur. 

Nu ligger dottern och sover gott, i rummet precis vid köket och jag har varit vaken sedan kl 6 och börjar bli rejält hungrig. Undrar om jag ska dra på nån bra musik kanske… 

Saknad

Det finns olika saker jag saknar. Att känna mig frisk, dottern varannan vecka när hon inte är hos mig, och nu kommer jag att sakna särbon. Han åker bort i morgon bitti för att vara borta i två långa veckor. När han kommer tillbaka är dottern hos mig igen, så då kan vi inte ses så mycket. Han är ju min trygghetspunkt och det är jättejobbigt att han ska vara borta så länge.